Hjalmar delar rum med sin bonussyster Alice. Mellan dem, i deras rum, finns bara en tunn vägg som pappa Kent snickrat. Om de skulle behöva flytta kan väggen rivas på en kvart har pappan sagt. För Hjalmar känns det som att den där väggen redan är på väg att rivas. Relationen mellan Kent och Alice mamma Carolin är lite si och så och Hjalmar är livrädd för att behöva vara med om skilsmässa nummer två. För kanske är det så som Hjalmars klasskompis Lukas sagt en gång, att andra gången ens förälder skiljer sig är värre än den första.Att förlora Alice skulle vara värre än någonting annat, för Hjalmar är hon nämligen lite mer än bara bonussyster. Dessutom har Alice en annan bonusbror, Jimmy, som utgör ytterligare ett hotfullt moln på Hjalmars himmel.Det är något i språket som skaver litegrann när jag läser Alice varannan vecka. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som stör. Kanske är det medvetet från Holmbergs sida, ett uttryck för att personerna i boken ofta tycks prata lite förbi varandra. Men som sagt, det skaver litegrann och vissa uttryck känns rätt konstiga. Däremot blev jag väldigt tagen av själva historien. Lågmält berättad men med mängder av känslor som bubblar under ytan. Boken speglar skickligt vår tids alla nya familjekonstellationer, som barnen får lova att följa med i vare sig de vill eller inte.
Jag måste även nämna det fina omslaget och bokens illustrationer av Li Söderberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar