tisdag 28 februari 2017

Kom tillbaka av Jonas Carlström

Jag har alltid gillat historiska romaner. Det är spännande att lära sig mer om hur det var förr i tiden. När jag gick på mellanstadiet läste jag till exempel "Lilla huset på prärien"-serien - om nybyggarna i 1800-talets USA, Wernströms böcker om slavar i Sverige som kallades trälar, och om häxjakten i Bylocks böcker.

När jag läste på baksidan av Kom tillbaka, blev jag därför nyfiken direkt. Sverige på vikingatiden, men med en annorlunda twist - nämligen tidsresor.

Wille, 13 år, skriver ett nationellt prov i skolan. Läraren har sagt att de inte kan förbereda sig för provet, och att de inte heller behöver oroa sig så mycket för provresultatet. Det är ingen tävling och han kommer inte låta provet påverka betygen. Vilket är tur, för Wille kan inte svara på så många av frågorna. Mycket handlar om vikingatiden, saker som de inte har gått igenom på lektionerna.

Därför blir han väldigt överraskad, men smickrad så klart, när han någon vecka senare får ett brev hem där det står att han har vunnit tävlingen med sitt provresultat. Det är något skumt med det hela tycker han, flera i klassen har säkert skrivit mycket bättre svar, och det var ju dessutom ingen tävling? Men självklart åker han med sina föräldrar för att ta emot sitt pris hos statsministern på Rosenbad. Vem hade inte gjort det?

Väl på Rosenbad får Wille reda på att priset inte är en fin bok eller en summa pengar. Han ska istället få lov att resa tillbaka i tiden, närmare bestämt till vikingatiden! Vad han och hans föräldrar inte får reda på just då är att han inte har vunnit tidsresan på grund av sina fina provresultat, utan har blivit utvald på grund av sin handstil. Utvald att resa tillbaka, kanske ska tilläggas. För Wille har rest tillbaka till vikingatiden förut. Och lämnat spår efter sig. Något som absolut inte får hända. Man kan inte skriva ett meddelande typ "Wille var här" med en smileygubbe bredvid, och lämna kvar den på vikingatiden. När den hittas tusen år senare och analyseras visar materialet att det är från vikingatiden, medan smileygubben inte uppfanns förrän på 1960-talet.....

Vad han inte heller får reda på är att det är svårt att skicka iväg någon bakåt i tiden och veta exakt vilken tidpunkt man kommer fram, och att det därför är en farlig resa om något går fel. Dagen efter Willes resa inträffar nämligen ett överfall på landningsplatsen, med dödlig utgång....

Det här var kul läsning! Man fick lära sig en massa intressanta fakta om vikingatiden, till exempel om lönnrunor som jag inte visste något om tidigare. Och så får man en spännande historia om Wille, vikingaflickan Disa och tidsresor på köpet.

ISBN: 9789175774343



söndag 5 februari 2017

Amy, Aron och anden av Ulf Stark

Aron och Amy är kompisar. Bästa vänner. Varje dag vid en viss tid sätter de sig och väntar på tåget. Är det Arons pappa som kör brukar han vinka och kasta ut godis eller en present i farten. Pappa jobbar mycket och Aron saknar honom. Nu har de väntat i flera dagar utan att de har sett honom köra förbi med sitt tåg. De fantiserar om att Önsketåget kör förbi. Då får man önska sig vad man vill. Aron önskar sig att pappa ska komma hem. Amy önskar sig fred på jorden. Fast Aron vet att hon egentligen menar att killarna i skolan ska sluta retas. Amy haltar och blir retad av några i skolan, men Aron bryr sig inte om att hon haltar. Det syns ju knappt. Och vad spelar det för roll, förresten?

Annars brukar Amy och Aron leka på Skroten. Amys pappa jobbar där. Där finns gamla bilar, möbler och en massa stora och små saker. Saker som man aldrig har sett förut, som man inte vet vad de ska användas till. Det är jättekul att leka där. Idag leker de sin favoritlek; Vi letar efter vi vet inte vad. De hittar en massa spännande och konstiga saker. Plötsligt hör de ett mystiskt ljud. Det låter som om någon är ledsen. Ljudet kommer inifrån en röd liten kanna av metall med en pip på. Där inne bor en ensam, tjurig och ledsen ande som heter Mujo. Han är ledsen för att han inte har några vänner. Då blir Aron och Amy hans vänner, så klart.

Amy, Aron och anden är en härlig, rolig och smått galen berättelse av Ulf Stark som är mästare på att skriva just sådana böcker. De fina färgillustrationerna står Per Gustavsson för. En perfekt högläsningsbok från 5 år ungefär. Läser du på egen hand passar den från 7-8 år.

ISBN: 9789163888717

onsdag 1 februari 2017

Ylvania; sagan om Ljusbäraren av Ylva Hällen

Alba bor med sina fosterföräldrar i Göteborg. Hon har alltid känt sig lite annorlunda och att hon inte passar in riktigt. Inte känns det bättre nu när hennes fosterföräldrar har fått ett nytt barn, ett biologiskt. Deras "egna, riktiga" barn. Alba har istället utsett sin kompis Jussi till sin familj. Fast nu är det snart lov och Jussi åker alltid bort med sin familj då. Alba ser inte fram emot att tillbringa lovet ensam....

Men lovet blir inte riktigt som Alba har föreställt sig. En budbärare från landet Ylvania tar kontakt med Alba och berättar att Ylvania är i fara. Ondskan sprider ut sig i landet. Den onde Master  och hans armé av monster förgiftar alla människor. Människorna glömmer bort vilka de är och förvandlas istället till demoner. De enda som kan rädda landet från undergång är fyra barn som kallas Väktarstjärnan. De fyra barnen är Stella Krigaren, Jiro Vägvisaren, Adrian Tolken - och Alba Ljusbäraren.

Berättelsen om Ylvania började i SVT:s tv-serie med samma namn. Programledaren Ylva Hällen berättade i programmet om fantasivärlden Ylvania, som blev en stor succé bland de tv-tittande barnen. Nu har Ylva Hällen skrivit fortsättningen på berättelsen i Ylvania; sagan om Ljusbäraren. Boken utspelar sig 10 år senare och man behöver inte ha sett tv-serien innan för att hänga med. Det är en mysig, spännande och lite läskig fantasyberättelse som passar perfekt som högläsningsbok!

Lagom att läsa tillsammans från 7 år cirka. Läser man på egen hand passar boken från 9 år ungefär.

 ISBN: 9789163888106