onsdag 29 september 2010

Elsa & Julia av Eva Lindell och Bernard Huguet












Det har kommit en ny serie lättlästa böcker som heter Elsa & Julia.Hitintills har det kommit två delar, Sova nästan hela natten samt En vecka utan Julia, som skildrar vardagliga händelser i kompisarna Elsa och Julias liv. Hur ska det gå i skolan när bästa kompisen åker bort en vecka? Hur klarar man av att sova borta?

Böckerna vänder sig till barn som nyligen lärt sig läsa. Textmässigt är det ingen större skillnad mot andra böcker för nybörjarläsare men bildmässigt känns böckerna nyskapande, i synnerhet färgmässigt. Illustrationerna av Bernard Huguet går i dova, mättade färger på matt papper, långt ifrån det glättiga, färgsprakande jag ser när jag riktar blicken mot hyllan med lättlästa böcker. Min första reaktion är inte övervägande postiv, men elevernas nyfikna intresse för böckerna får mig att tänka om. Även barn behöver överraskas, av text och bild, och överraskade blev dom uppenbarligen (och även jag) av Lindell och Huguets böcker. Så jag ser fram emot att se mer av deras samarbete.

torsdag 23 september 2010

Spindelbarnen - Sam Frasers äventyr av Gudrun Wessnert

Inledningen till Spindelbarnen – Sam Frasers äventyr av Gudrun Wessnert får mig att tänka på Charles Dickens och Oliver Twist. Det är 1800-tal. En flicka, Samantha Fraser, kommer åkandes i en calesh, det är mitt i natten, regnet strilar. Slutmålet är Syster Elises barnhus för hittebarn och vanföra - ett stort gammalt hus, täckt av murgröna och vildvin. Innanför porten väntar två damer, systrarna Agatha Klopke och Inez Imperton, som möter Samantha med orden: Jaså, det är klumpfoten som anländer, samt den enögda fröken Pratt. Man inser snabbt att det inte kommer att bli några sötebrödsdagar för Samantha på barnhuset. Det står också klart att Klopke och Imperton inte driver barnhuset av någon slags omtanke om barnen och det är en tämligen ruggig berättelse som växer fram.

1800-talsrealismen, där barnhemsbarnen både får svälta, frysa och bli instängda i en mörk källare, blandas så småningom upp med både skräck och magi. Huset och framförallt källaren, visar sig ruva på allehanda hemskheter – en demon kallad Konungen av underjorden, silverskatter och människooffer. Det är också när magin kommer in, ungefär halvvägs in i boken, som det blir riktigt spännande. Kim W Anderssons svartvita teckningar förhöjer den kusliga känslan, de är nästan otäckare än själva texten. Spindelbarnen – Sam Frasers äventyr är ganska omfångsrik, 383 sidor och inte helt lättläst. Men för en god läsare som gillar rysliga berättelser är den ett perfekt alternativ.

onsdag 15 september 2010

Tora-lora-lej : Önskelistan av Åsa Karsin

Det lackar mot jul...Nja, kanske inte riktigt. Men när det väl är dags passar det bra att plocka fram Tora-lora-lej : Önskelistan av Åsa Karsin, perfekt för högläsning veckorna innan jul. Det är en mysig liten bok om små och stora funderingar hos Tora, 7 år. Allt ifrån vad hon ska önska sig i julklapp till sorgen över farfar som dör ett par dagar innan Lucia. För Tora finns det dessutom ingen högre önskan än att få vara Lucia, men lotten föll på Fanny som inte ens tycks bli glad över äran att få gå först i Luciatåget. Ja, det är inte alltid så lätt att vara sju år. Men med en familj som stöttar och en stor portion tur ordnar sig ändå allt till det bästa.

tisdag 14 september 2010

Nyckelbarnen av Sara Kadefors

Siri i Nyckelbarnen är förbannad. Riktigt, riktigt förbannad. Och i stället för att rikta ilskan inåt som så många flickor gör, i verkligheten och i ungdomsböcker, riktar hon ilskan mot det mål där den hör hemma, vuxenvärlden. För runt om Siri och hennes vänner Leo och Linn dräller det av fega vuxna som håller varandra bakom ryggen, slätar över och inte tar sitt ansvar. Jag kommer att tänka på Tusen gånger starkare av Christina Herrström, men i Nyckelbarnen är upprorsmakarna något yngre, 10-11 år.

Den utlösande faktorn för det uppror som efter ett tag går över styr är läraren Maggan, som pga personliga problen inte riktigt klarar av sin lärarroll. Hon skriker och suckar, himlar med ögonen och utser syndabockar med en aldrig sinande frenesi. När rektorn tar Maggans parti kokar det över för Siri - nu är det krig! Siris civilkurage går till slut över i något som kan liknas vid civil olydnad och hon börjar tappa greppet om tillvaron. Det är mycket som håller på att gå sönder i Siris liv...Det jag gillas med Nyckelbarnen är att Sara Kadefors inte direkt stryker någon medhårs med boken. Det är blod, svett och tårar - och väldigt mycket känslor!

torsdag 2 september 2010

Bara vara Jennie av Solveig Olsson-Hultgren

Man räknar med att det i varje svensk skolklass finns ca två barn med en missbrukande förälder. Räknar man även in barn med psykiskt sjuka föräldrar ökar siffran till kanske fyra, fem barn - barn det talas väldigt tyst om. Det finns ganska många ungdomsböcker som belyser problemet men inte så många för yngre barn. Nu har det kommit en bok som enligt förlaget vänder sig till barn från åtta år och vilken bok! Och vilket mod det finns hos både författare Solveig Olsson-Hultgren och förlaget Opal som vågar ge ut den.

Bara vara Jennie handlar om Jennie, 9 år, som bor med sin mamma och halvbror Jonatan. Redan från första kapitlet framgår det klart och tydligt vad det handlar om - Jennie har en mamma som är alkoholist. Både Jennie och Jonatan far väldigt illa av hur det är hemma och av att ingen förstår hur de har det. Personer runt omkring familjen, t.ex. Jennies mormor och Jonatans pappa anar nog hur det står till, men väljer att inte ingripa. Även i skolan väljer man att inte se de tydliga signaler som Jennie trots allt sänder ut, även om hon gör allt för att behålla familjens hemlighet.

Olsson-Hultgren skriver så att man verkligen både förstår och känner hur Jennie mår. Det är en salig blandning av skam, sorg och ilska, men också kärlek - för den supande mamman är egentligen en förklädd prinsessa, som ibland visar sitt rätta jag. Vi får följa Jennie under ett år, hemma, i skolan, med kompisar. Det mesta i Jennies tillvaro färgas av mammans missbruk, men det finns några få ljuspunkter, t.ex. kompisen Monika som också är den enda som riktigt vågar se hur Jennie har det. Till slut vänder det, när omgivningen äntligen vågar reagera. Och tur är väl det. För utan ett ljust slut skulle det ha blivit en allt för tung bok. Nu tror jag att boken kan hjälpa barn i Jennies situation och få dem som inte har det som Jennie att förstå och kanske våga reagera.

Jag är lite tveksam till förlagets åldersrekommendation, jag skulle nog vilja säga att den passar från 9-10 år. Men det är ett ämne som intresserar barn. När jag berättade om boken för några flickor i årkurs fyra häromdagen ville alla genast ställa sig på kö!