Tidigare i år kom David Almonds bok Svarta vingar som jag tyckte mycket om. Minst lika bra är Almonds första bok, Han hette Skellig. I Svarta vingar kretsar mycket av handlingen kring den lilla flickan Alison. I Han hette Skellig figurerar ett annat litet spädbarn, namnlöst till sista sidans sista ord.
Den lilla flickan är lillasyster till Michel. Hon föds hjärtsjuk och alldeles för tidigt i samma veva som familjen flyttar till ett nytt hus. Det blir en jobbig tid för Michael, med alla yttre förändringarna, oron för lillasystern och föräldrarnas oförmåga att räcka till även för Michael när de har fullt upp med flytt och sjukhusbesök. Han tar sin tillflykt till det fallfärdiga garaget där han hittar en ömklig figur i svart kostym som hänger som en säck över det tunna skelettet och med ett ansikte blekt som torr gips. Under kavajen skymtar konturerna av något som ser ut som vingar.
En vänskap utvecklas mellan den mystiske mannen vars namn är Skellig och Michael. Senare invigs även Michaels nya vän Mina i hemligheten, den frihetslängtande Mina vars motto är ”Hur kan fågeln, som föddes att jubla jämt, sjunga sin sång i bur?”. Tillsammans försöker de hjälpa den döende Skellig och matar honom med kinamat och öl, ”gudarnas föda” enligt Skellig. Michael vill gärna veta vem den mystiske Skellig är men Mina får honom att acceptera att man inte alltid måste förstå allting och att dröm och verklighet alltid går hand i hand. Vingarna på Skelligs rygg antyder dock att han har någon slags koppling till änglarnas värld, men han är långt ifrån bokens enda ängel.
Det här är magisk realism när den är som bäst och en bok om att man aldrig ge upp hoppet. Och visst vill du veta vilket namn Michaels lillasyster till slut får?
torsdag 24 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
bebisen fick namnet Joy
SvaraRadera