Riddarnas kamp av Anna Jansson

Många författare drömmer nog om att ”göra en Widmarkare”, d.v.s. komma på en barnboksserie som kan pågå i evigheters evigheter. Jag vet inte om just Anna Jansson bär på den drömmen men i vår har hon i alla fall kommit ut med tre delar i serien Emil Wern, detektiv. Anna Jansson skriver i vanliga fall vuxendeckare, i år kommer den tionde boken om Maria Wern, kriminalinspektör på Gotland. Emil Wern är hennes son, antar jag. En rätt kul idé faktiskt! Men resultatet? Nja…

Riddarnas kamp känns som en mix av en reklambroschyr för medelstidsveckan på Gotland och barndeckare. Som reklam fungerar boken rätt väl, man blir lite sugen på att besöka Gotland i augusti, men själva intrigen, att någon försöker sabotera medeltidsveckans obligatoriska riddarspel, känns mindre spännande. Jansson försöker sig också på att skriva en rolig bok, men mycket känns bara krystat.

Emil Wern har, precis som Kalle Skavank i Petrus Dahlins böcker, en detektivbyrå i en kiosk. Emil bestämmer sig för att tillsammans med kompisen Ubbe ta reda vem det är som saboterar spelen. Inte mycket lämnas över till läsaren utan detektiven Emil redogör noggrant för alla misstänka. Som sig bör (?) visar sig den skyldige vara en helt annan person.

Nu har jag bara läst första delen, mitt slutgiltiga omdöme får väl komma först när jag läst de andra två (av totalt hur många undrar man förstås), men så här långt tycker jag att det finns betydligt bättre barndeckare, t.ex. ovan nämnda Kalle.