Svarta vingar av David Almond

Svarta vingar av David Almond inleds på samma sätt som en av årets mest omtalade svenska romaner, Lilla stjärna, av John Ajvide Lindqvist - ett spädbarn hittas övergivet i skogen. I Almonds bok hittas flickan av Liam och Max, två killar i 13-årsåldern bosatta i Northumberland i norra England. En kaja och en mystisk vandrare i röd mössa tycks leda pojkarna till flickan. På korgen flickan ligger i finns en lapp: Snella ta hann om henne. Detta är ett Guds barn. Flickan, som ges namnet Alison, blir något av en katalysator i den fortsatta berättelsen som utspelar sig under några heta sommarveckor i början av 2000-talet, med kriget i Irak som ständig kuliss. Alison hamnar först i familjehem men av en slump, eller är det ödet, får Liams familj förmånen att ta hand om henne.

Almond ställer många frågor i boken. Den kanske viktigaste frågan är huruvida vi föds onda eller om det är så att den som skadas skadar andra – eller sig själv. Även här finns det stora likheter med Ajvide Lindqvists roman. De mest ondskefulla i boken är barn, barn som drivs till onda handlingar av andra barns provokationer, vuxenvärldens bristande uppmärksamhet och i ett större perspektiv, maktlystnad. T.o.m. huvudpersonen Liam, som växer upp i ett kärleksfullt hem, drivs till en ondskefull handling som överraskar både honom själv och läsaren. Det är också en bok om kärlek, om att vi alla är ”små vilsna själar i ett stort, stort universum” som behöver mycket kärlek för att växa upp till harmoniska människor.

Det finns så mycket att säga om Svarta vingar, som enklast kan sammanfattas i orden Läs den! Det är en fantastiskt bra bok, men bitvis riktigt omskakande. Den är klassad som ungdomsbok, men jag tycker att den passar från årskurs fem och uppåt. Men kanske bäst som högläsning, så att man kan diskutera boken tillsammans efteråt.

Läs även Skellig, Almonds debutbok, i vilken en annan liten flicka spelar en avgörande roll för handlingen.

David Almond har tillsammans med illustratören Jutta Bauer av IBBY (The International Board on Books for Young People) tilldelats 2010 års Hans Christian Andersen Awards, barnlitteraturens motsvarighet till Nobelpriset. Det är han väl värd.