En av de läsupplevelser jag minns allra bäst från min barndom är Onkel Toms stuga. Troligtvis var det mina föräldrar som tipsade mig om den, i upplysningssyfte. I dag är det väl knappast det ultimata valet om man vill läsa om slaveriet i skönlitterär form. Som tidsdokument är boken fortfarande viktig, den bidrog ju trots allt till att slaveriet avskaffades i USA, men den har också under senare årtionden kritiserats för att ha skapat en lång rad stereotyper när det gäller svarta.
Ett alternativ, eller kanske komplement till Onkel Toms stuga, är Slaven av kubanskan Teresa Cárdenas. Det är en vacker liten bok, både vad gäller utseende och språk. Innehållet är dock desto mörkare. Den handlar om en äldre man kallad Spårhunden; hans riktiga namn är det inte längre någon som kommer ihåg. Spårhunden har levt på en plantage hela sitt liv. Det är ett hårt liv att vara slav och åren av förnedring och ett liv i skräck har satt sina spår i den gamle mannen. När kvinnan Beira ber Spårhunden om hjälp att gömma en ung flicka som rymt från en annan plantage blir hans första reaktion att säga nej, av rädsla för hur vad det skulle kunna leda till för egen del. Men när han drar sig till minnes hur andra offrat sina liv för kampen för frihet och även det tillfälle då han själv blev räddad till livet av en annan slav, då mjuknar hans hjärta och han bestämmer sig för att hjälpa till. Så Slaven blir inte bara en vacker berättelse om en grym tillvaro, utan en också en uppmaning till läsaren att fundera över vad man själv är beredd att offra för en annan människas liv.
Slaven är utgiven av bokförlaget Trasten, som satsar på ”gränslös läslust och lyfter fram kända och okända författare från världens alla hörn”. Av Teresa Cárdena finns sedan tidigare Brev till mamma, som handlar om rasdiskriminering på dagens Cuba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar