
Filmen är lite för lång och vissa skådespelarval känns rätt tveksamma. Ibland blir man näst intill generad över insatserna på bioduken. Men som helhet fångar filmen bokens innehåll mycket väl och man får ha ett hjärta av sten för att inte ryckas med i de känslostormar som drabbar Tina, familjen och vännerna, när Cilla dör i en bilolycka. Så ladda fickorna med pappersnäsdukar, ta med en god vän att hålla i handen och kryp in i biomörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar