Annie lever ensam efter moderns död, modern som hon saknar men som inte alltid var så snäll mot Annie. Trots det saknar hon henne och är förfärligt ensam. Så ensam att hon faktiskt inte vill vara med i det här livet mer...
Hon städar sitt hus och går ner till sjön. Sjön där hon brukar fiska och titta ut över de tre öarna som finns där. Hon säger adjö till allt och hoppar...
Men någon fångar upp henne och hon vaknar till liv på bryggan. Något har hänt, öarna har bytt plats och Annie är inte längre sorgsen! Hon har mött jättarna i sjön, och jättarna behöver hennes hjälp för att hitta kärleken i sina liv. Så Annie ger sig iväg hemifrån med jättarna, för att hjälpa dem att finna jättekvinnorna som de måste hitta. Och Annie är inte ensam mer!
Boken är en lågmäld hyllning till livet! Ett liv där gemenskap är viktigt för att man skall kunna fungera och må bra! Den har en sorgsen och vemodig, nästan trolsk stämning i både bilder och text, och den har framförallt ett mycket vackert slut!
Läs den och fundera på vad som är viktigt i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar