Det är inte lätt att få till en jättespännande historia på knappt 100 sidor. Men det har Katarina Genar verkligen lyckats med i Silvervinges hemlighet. Jag sträckläste den i går kväll och kunde inte sluta förrän sista ordet var läst. Såå himla spännande!
Erik och Alva går i femman och har varit bästa kompisar sedan förskolan. De hänger alltid ihop och kommer och går hemma hos varandra som en extra familjemedlem. Speciellt ofta kommer Alva hem till Erik, hon tycker att Eriks mamma är mysig att prata med.
En dag på höstlovet följer de med Eriks mamma på ett jobb. Hon är fotograf och de ska ut till ett gammalt slott och göra ett reportage. Slottet är obebott och numera i muséets vård, eftersom ägaren Silvervinge har dött och inte har någon arvinge. En man från muséet visar dem runt i slottet. Alvas hund är också med, men de har fått strikta order om att han ska vara kopplad under hela besöket.
Erik känner direkt av något speciellt och lite obehagligt. Det är som att han känner igen sig, trots att han aldrig varit där. Inne i slottet känns personerna på tavlorna bekanta. Vid en dörr blir den annars så lugna hunden som förbytt, han rafsar vilt på dörren och skäller och morrar. När Erik öppnar dörren för att se vad hunden reagerat på får han tillsägelse att de absolut inte får gå in i det rummet!
Erik tar med sig hunden ut istället och går mot skogsdungen. Det känns som att något lockar honom dit. Där hittar han ett lusthus och hör svagt en melodi spelas i vinden. Varför känner han igen allt detta? Har han varit här förut?
Strax är det dags att åka hem, men Erik och Alva är fast beslutna att åka dit på egen hand redan nästa dag för att titta runt lite mer.....
Detta är en spännande och lite magiskt spökberättelse. Lagom läskig, skulle jag vilja säga. Lite i stil med exempelvis Angerborns spökhistorier. Passar dig som är 10-13 år.
ISBN: 9789163887017
torsdag 24 mars 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar