Vid första anblicken av denna bok luras man att tro att det är en bok om glädje, den har ett färgsprakande yttre som för tankarna till Indien genom elefanten som susar fram med en flicka på ryggen. Men redan när man öppnar boken, på första uppslaget så regnar det spikar!För detta är en bok om sorg. En bok om hur sorg kan kännas och se ut! Och det är en av de vackraste böcker jag hållit i min hand, bilderna är otroliga!
Det är samtidigt en fantsifull berättelse, och trots eller tack vare det så känns den så äkta! Man förstår att den börjar precis innan Anna och pappa skall ge sig av till kyrkan för att begrava mamma. Anna studerar en elefant och en tekanna, pappa står med nedböjt huvud och rosor i handen och över dem finns mamma i en molngestalt. I hemmet hänger mammans klänningar övergivna i ett rum och både Anna och pappa pratar om att det var ju inte så här det skulle vara. Anna förtränger det som skall ske, begravingen väntar men hon ger sig iväg i fantasin i sin sorg och saknad efter mamman. Och efter ett tag få hon med sig pappa på sin resa. De färdas genom himmlar och hav, genom rymder och djungler och de ser alla de som lämnat detta livet och de funderar på hur Gud kan hålla kolla på allt och alla.
När resan börjar närma sig sitt slut då är båda redo, redo att gå på mammas begravning och redo att börja leva igen! För på sista uppslaget regnar det inte spik, det regnar stora röda jorgubbar!
Detta är en bok för både vuxna och barn! Fantasifull och filosoferande och passar att läsa från 3 års ålder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar