Och berättelsen, ja det är en berättelse om både envishet och försoning. Visst har jag läst liknande berättelser förr, om griniga gamla gubbar som en gång i ungdomen blivit svikna och sedan lever sitt gubbliv ensamma med sina tankar. Så är det även för bokens huvudperson, Cornelius, som bor ensam med sina strandfynd och sina minnen. Hela tiden jag läser den tänker jag på den norska tv-serien som handlar om människor som bor på otillgängliga platser som heter "Där ingen skulle tro att någon kunde bo". Cornelius bor alltså ensam vid havet med sin katt, och tänker ibland på sin bror som bor på udden på andra sidan havet. De blev ovänner för många år sedan, och ingen har sträckt ut någon hand till försoning.
Ofta passerar Hurtigrutten med alla sina turister utanför och de vinkar och tjoar och ibland kastar de till och med pengar till Cornelius, precis som om han var en clown.
Men en dag förändras allt. En stor val har strandat på land och kan inte ta sig ut till havs igen. Cornelius gör allt i sin makt och använder all fantasi han har för att hjälpa valen ut till havs igen, men inget lyckas.. Här blir berättelsen riktigt dramatisk, och jag undrar hur det skall gå. Jo, han ringer sin bror, efter alla dessa år, ett kort samtal om hjälp! Halvor hans bror kommer, och bröderna jobbar som djur för att rädda valen, men de lyckas inte...
När jag kommit så långt i berättelsen vet jag knappt om jag vågar läsa mer, tänk om de inte lyckas rädda valen? Det känns faktiskt väldigt svårt att tro att det skall lyckas!
Detta är en bok som jag tror många kan ta till sig och bli berörda av. Både vuxna och barn. Så mycket att titta på, och så mycket att fundera på, och så mycket att faktiskt glädjas åt! Eftersom det är rätt mycket text i boken så tror jag man skall vara minst 4-5 år, uppåt finns det ingen åldersgräns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar