Stenhusets hemlighet av Annika Widholm

Min första tanke när jag börjar läsa Stenhusets hemlighet är: Åh nej, inte ytterligare en bok som handlar om en tjej med skilda föräldrar/föräldrar som är på väg att skiljas/döda föräldrar som flyttar till ett hus där det visar sig spöka. Så många kanske det inte finns, men så sent som i juni skrev jag t.ex. om Sorgfjäril.
När jag nu har läst klart får jag erkänna mig besegrad. Stenhusets hemligt är spännande och Annika Widholm har lyckats hitta en ny vinkel på ovanstående tema. Boken får väl anses höra hemma inom den magiska realismen, en genre som tycks vara på återtåg efter den strida ström av deckare och fantasy som sköljt över oss på senare år.

12-åriga Ella har flyttat till ett gammalt hus på landet med sin mamma. Pappan är kvar i stan, tanken är att han ska flytta efter men det är lite oklart om det verkligen kommer att bli så. Huset är fult och ogästvänligt, i den nya skolan får hon inga kompisar och Ella deppar. En äldre kvinna, Bea, bor i en flygel till huset och ska hjälpa familjen ett tag med städning och annat. För Bea kan Ella berätta om sina bekymmer och oro för framtiden. En kväll när Ella har svårt att sova får hon som tröst början av en dröm av Bea, som hon sedan kan drömma fortsättningen på. Den dröm Ella får utspelar sig på platsen där hon bor, fast i en annan tid. Det låter kanske kryptiskt men det funkar faktiskt. Sedan kan man ju välja att tro att det bara är en dröm där Ella hanterar all den stress hon utsätts för i och med flytten och föräldrarnas eventuella skilsmässa eller så väljer man att se det som ett magiskt äventyr där sk klardrömmar spelar en stor roll. Oavsett vilket så dras Ella via drömmen in ett äventyr där hon blir utvald att hjälpa en grupp människor, kallade nomer, som lever i stor fara och nu- och dåtid vävs in varandra på ett spännande sätt.

Stenhusets hemlighet är Annika Widholms debutroman.