En av mina favoritböcker är Han hette Skellig av David Almond. Jag kom att tänka på den boken när jag närmade mig slutet av Extra : En morgon stod hon bara där av Per Nilsson. Kanske är det tom så att Per Nilsson inspirerats av Almond.
Pim-Pim är döpt efter halstabletten. Förutom det ovanliga namnet är han en alldeles vanlig kille. Med skilda föräldrar. Ett faktum som ibland är lite jobbigt men som för det mesta känns rätt ok. En dag börjar det en ny tjej i klassen. Också hon har ett ovanligt namn, Extra, ja hela hon är ovanlig! Blek, i det närmaste vit som lättmjölk, ögon blå som en sommarhimmel och med en doft av äpple. Men det är också något mystiskt med Extra. Hon och Pim-Pim får till en början bra kontakt, men efter ett tag ignorerar Extra Pim-Pim totalt. Han fattar ingenting och börjar snoka runt för att ta reda på vem Extra egentligen är. Är det hon som uppträder på Cirkus? Är trollkarlen Malaki hennes pappa? Och vad händer egentligen i det mystiska huset där de bor?
Samtidigt. Pim-Pims älskade fröken Mia-Maria har adopterat en flicka från Kina. Strax efter hemkomsten blir Maya mycket sjuk. Pim-Pim får en aning om att Extra kanske kan vara den som kan rädda flickans liv. Men hur?
Det är nästan en liten religiös touch över Extra : En morgon stod hon bara där, precis som Han hette Skellig. Fast egentligen handlar det nog mer om att se till det goda i människan och våga tro på vardagsunder. Per Nilsson skriver som vanligt både bra och spännande, boken är en liten trösterik pärla. Fortsättning följer redan i augusti, i Extra : En ängel har landat. Bra att man inte behöver vänta så länge på uppföljaren!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar