Tusen gånger starkare av Christina Herrström

Tusen gånger starkare av Christina Herrström är egentligen en ungdomsroman och passar kanske bättre på min kollega Jennies blogg, Världens bästa bok, där hon tipsar om riktigt bra ungdomsböcker. Men efter att i går ha sett filmen som bygger på Herrströms bok måste jag bara blogga om både film och bok. Jag läste boken för några år sedan och tyckte att den var bra. Jag kommer ihåg att jag störde mig lite grann på att budskapet var lite övertydligt. Men den var som sagt bra. Och viktig. Filmen är ännu bättre. Den borde vara obligatorisk för alla elever och lärare i hela Sverige. Gärna i årskurs sex, även om bok och film utspelar sig i en nia, så att man kanske kan hejda något av den rollfördelning mellan tjejer och killar som fortfarande - år 2010 - verkar ganska vanlig på högstadiet.

Handling i korthet för er som inte redan vet: Berättarröst är den "osynliga" tjejen Signe. Utspelar sig i en helt vanlig högstadieklass. Killarna låter och tar plats, med lärarens goda minne. Tjejerna är tysta och står tillbaka, med några få undantag, de coola tjejerna. En ny tjej börjar i klassen, Saga. Hon har gott självförtroende och tar plats på ett alldeles självklart sett. Hon får lärarens uppdrag att få de andra tjejerna att också ta större plats, men när de väl börjar göra det blir det föga populärt bland lärarna - och killarna.

Filmen följer i stort sett boken och gör det som sagt mycket bra. De unga skådespelarna fyller bokens karaktärer med kött och blod och så starka känslor som man kanske bara har mellan tretton och sjutton. Alla är jätteduktiga men allra bäst är Julia Sporre som Saga, hon är fantastisk. Så jag säger bara, se filmen! Jag brukar inte applådera i biosalonger men när ungdomarna i salongen gjorde det, då kunde jag inte låta bli att hänga på.

Vill också tipsa om TV-serierna Glappet (1997) och Ebba & Didrik (1990) där Christina Herrström också stod för manus och Peter Schildt för regi, precis som i Tusen gånger starkare. Även här tycker jag att filmerna är bättre än böckerna. Båda lätt absurda, mycket roliga och lite sorgliga om familjeliv, kärlek och våndan med att bli stor.