Efter alla hundratals vampyrböcker och vampyrfilmer som kommit under senare år kan det vara skönt och t.o.m lärorikt att gå "back to basic". Jag måste erkänna att mina Dracula-kunskaper var ganska begränsade, men efter att ha läst Bram Stokers Dracula, återberättad av Pauline Francis, har jag full koll på läget.Trots att det är en kortfattad version, drygt 70 luftiga sidor, är det rejält spänannde. Precis som i orginalet berättas historien, från Jonathan Harkers entré i grevens slott till den dagen då greven ligger med näsan i vädret och kniv i hjärtat, genom tre personers dagböcker - Jonathan Harkers, som är den person som åker till Transylvanien för att hjälpa greve Dracula att köpa ett hus i London, hans flickvän Mina Murrays och Doktor Sewards. Det är gott om vassa tänder, röda ögon, blodfattiga kinder, iskalla håriga händer, en måne som lyser över de transylvanska bergen, ja helt enkelt riktigt, riktigt läskigt.
Det är Hegas som gett ut boken, med läsnivå 5, vilket enligt förlaget innebär att "språket närmar sig det litterära". Och visst är den här versionen av Dracula ett ypperligt exempel på att det går att återberätta en klassiker. Det är helt klart en välskriven och läsvärd bok. Förhoppningsvis kan den få barn och ungdomar, och för den delen även vuxna, att våga närma sig orginalet.
Det finns tre böcker till i samma serie, Baskervilles hund, Dr Jekyll och Mr Hyde och Frankenstein, med lika lockande framsidor som Dracula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar