Framsidan på Martin Widmarks nya bok Den dansande djävulen för snarast tankarna till en karneval i 1700-talets Venedig. När man börja läsa hamnar man dock så långt ifrån en flärdfull fest som det bara går. 400 meter under jord framlider Tyko Blom sina dagar och nätter med att leta silver, silver som ska finansiera despoten Herr Mazoos vidlyftiga leverne. Det är inte utan att tankarna nu i stället går till förtryckta människor runt om på vår jord, i dessa dagar av spirande revolutioner. För att folket kommer att göra uppror i gruvstaden och att Tyko kommer vara den eller en av dem som leder upproret känns rätt självklart redan från start. På så sätt känns upplägget rätt klassiskt -en despot, ett förtryckt folk och en befriare. Men själva miljön, gruvan och Tyko och de andra barnens extrema arbetsförhållanden, känns nytt och spännande. Lite Jules Verne möter Charles Dickens uppblandat med klassisk fantasy i form av parallella världar. Till varje kapitel följer en fantasieggande illustration av Henrik Tamm som arbetat för Dreamwork Animation med bl.a. Shrek. Det blir nog succé. Igen.
Två delar till är på gång i serien som heter Tyko Flores äventyr.
Visst blir det succé! Men varför heter serien Tyko Flores äventyr när huvudpersonens namn är Tyko Blom? Det undrar jag.
SvaraRaderaHej Mia! Så här står det på Tykos blogg: "Uppmärksamma läsare kanske redan noterat att Tyko faktiskt heter Blom i efternamn i den första boken. Det är inget misstag, utan en ledtråd till att vi i framtida böcker kommer att komma allt närmare sanningen om vem Tyko egentligen är…" Så den som läser får se!
SvaraRaderaSpännande! Det blir till att kasta sig över del två när den kommer ut. :)
SvaraRadera