Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg

Alla minns vi väl den där brytningsperioden mellan barndom och vuxenliv, hur man å ena sidan inte kunde bli stor snabbt nog och å andra sidan, hur jobbigt det var att inse att man en gång för alla måste lämna barndomen bakom sig. För att inte tala om hur jobbigt det kunde vara när man jämförde sig med de tjejer som hade extra bråttom in i vuxenlivet!
Moa Eriksson Sandberg skildrar den här tiden på ett mycket bra sätt i boken Den första flickan skogen möter. Det är en lite kittlande berättelse, men också spännande och t.o.m lite skrämmande. Boken handlar om Hanna, 12 år, och utspelar sig under barndomens sista sommar, den mellan årkurs fem och sex. Hanna bor med sin mamma och pappa och ganska lilla lillebror; det där med att ha en lillebror är ju mysigt ibland, men mest framkallar han bara känslor av avundsjuka hos Hanna. Det var bättre att vara endabarn. Det gnisslar lite i relationen mellan föräldrarna, men Hanna har svårt att förstå vad det är som egentligen händer. På kompisfronten är det också skakigt. Hur ska Hanna kunna välja mellan trygga Jonna som fortfarande gillar att leka eller spännande Sabina som solar toppless och hånglar med killar? Dessutom sker det ett mord i samhället, en något äldre tjej hittas mördad, vilket naturligtvis sätter skräck i hela samhället.

Den här boken tycker jag passar mogna elever i år fem och uppåt. Yngre barn kan allt få vara barn ett tag till…

Utan djur så dör jag! av Siri Spont

Under pseudonymen Siri Spont skriver Titti Persson barnböcker. Hon berättar i DN att hon numera tycker att hennes tidigare böcker är för komplicerade och att hon under namnet Siri Spont vill ”skriva bladvändare utan att vara simpel”. Och nog lyckas hon med det i boken Utan djur så dör jag! Och det är jag inte ensam om att tycka. Titti Persson berättar att hennes läsare, flickor mestadels skulle jag tro, mejlar glada smileys och talar om att de läst boken fem gånger i rad.

Utan djur så dör jag! är första delen i en trilogi om 11-åriga Tilda som bor på landet och älskar djur. Det är en bok med en befriande avsaknad av skilda föräldrar, nersupna morsor och frånvarande farsor. Visserligen är det många barns vardag, men ibland kan det vara skönt att läsa om någon som har det ganska ok. Det finns svarta stunder även i Tildas vardag, hunden är gammal och sjuk, bästa kompisen sviker och storasyster Moa är så där odräglig som bara storasystrar kan vara - fast ibland också alldeles underbart förstående. Men det är också kompisskap, närvarande, trygga föräldrar och en hel drös med djur som Tilda älskar. Helt enkelt en helmysig bok om hur livet kan och bör vara, jobbigt ibland men för det mesta ganska bra. Jonna Björnstjerna har gjort de roliga illustrationerna som inleder varje kapitel, under paroller som t.ex. Tre saker som alltid finns med i hästböcker och som är ren lögn och Åtta saker som skulle göra mitt liv typ perfekt.

Även del två finns nu att läsa. Bara jag vågar heter den och är säkert lika bra!

Ett hus utan speglar av Mårten Sandén

Mårten Sandéns Ett hus utan speglar skulle vara perfekt som högläsningsbok för tio- elvaåringar. Den är en riktigt spännande bok, med en touch av Narnia, men också en bok som också tar upp saker som passar bra för gruppdiskussioner, bl.a. tanken att vi behöver andra människor att spegla oss i, för att våga och kunna se oss själva.

Fyra kusiner har tillsammans med sina föräldrar samlats i gammelfaster Henriettas hus. Henrietta ligger för döden, vilket naturligtvis påverkar dem alla och det råder förstämning i huset. Men det är inte bara Henriettas förestående död som får dem alla att må dåligt, alla i huset bär också på små och stora trauman som hindrar dem från att leva fullt ut. För huvudpersonen Thomasine, 12 år, och hennes pappa Thomas, är det sorgen över Thomasines lillebror Martin, som dog i en drunkningsolycka, som tynger.

En dag när Thomasine och en av de andra kusinerna leker gömme, hittar de en garderob full med speglar. Garderoben blir en sluss in till en spegelvänd värld där gammelfaster Henrietta, i denna värld kallad Hetty, får dem som kommer in i rummet att med fantasins hjälp bli mer sanna mot sig själva. Det är Hetty som med följande ord visar barnen, och i förlängningen även de vuxna, en väg ut ur mörkret: Att våra liv är skärvor där bara en liten bit av någonting större speglas. Att det finns delar av varje människa som är osynliga för en själv. Att vi behöver varandra för att våga se. Så sant, och så trösterikt. Ett extra plus för Moa Schulmans fina, svartvita illustrationer.