Legenden om Tann : Skogsflickan av Niklas Krog

För några år sedan kom boken Tanarog, av Niklas Krog. Jag tyckte bra om den boken och har längre undrat varför det aldrig kom någon uppföljare. Men nu är den här - i form av en serie: Legenden om Tann. Tanarog är dvärg och bor tillsammans med de andra dvärgarna i stora salar, djupt inne i Randbergen. I första boken om Tanarog tog han mod till sig och lämnade bergshålan. I skogen träffade han en ek, Bladhus och tillsammans bekämpade de ett våldsamt odjur, Besten.

I Legenden om Tann : Skogsflickan fortsätter kampen mot Besten, fast den här gången tillsammans med skogsflickan Aina. Det här gör boken lite tråkig, tycker jag. Dels uppehåller sig Krog mycket vid vad som hände i den första boken och har man läst den tidigare känns det nästan som att läsa Tanarog en gång till. Dessutom blir kampen mot Besten lite av en upprepning av kampen i Tanarog. Men samtidigt är boken spännande, i synnerhet andra halvan av boken och jag tror säkert att serien kommer att hitta sina läsare. Men varför ser Tanarog ut som en liten gubbe på bilderna?

Det har även kommit en andra del i serien : Bestens håla. Utan att ha läst boken kan man nog utgå ifrån att kampen mot Besten fortsätter. Ska Tann och Aina en gång för alla besegra Besten? Det hoppas jag, så att de i stället kan få slåss mot nya farligheter.

Zombieboken av Andreas Palmaer och Peter Bergting

Jag har inte sett många Zombie-filmer, den enda jag kan komma på är Dawn of the dead. När jag såg den fick jag mig några goda skratt. Nästan lika roligt är det att läsa Zombieboken av Andreas Palmaer och Peter Bergting. I den får man lära sig ett och annat matnyttigt om zombies, t.ex. att de ofta är klädda i trasiga, blommiga klänningar? Att dom gurglar i stället för att prata, troligtvis pga att halsen är helt rutten och att de gärna tuggar i sig ett öra eller finger. Boken är mycket lättläst och jag är övertygad om att den kommer att uppskattas långt ner i åldrarna. Av samma författare finns även Varulvsboken.

I dag är det för övrigt fantasyfest på Varbergs bibliotek. Undrar om det inte får bli en zombie-fest nästa gång!?

Turbo och skräcknatten av Ulf Sindt

Mera spökerier! Turbo är för mig en stor favorit. Jag gillar verkligen Turbo, som kallas så för att han kan springa så fort, och hans kompisar Simon och Olle. De är så där härligt kaxiga som man får lov att vara när man går i fyran, men de är inte heller rädda för att visa att man inte alltid måste vara så himla modig.

I Turbo och skräcknatten berättar Turbo om hur det var den där dagen i januari när de tre bestämde sig för att gå ner och kolla i skolans källare. Till en början känns det ganska spännande, men när råttorna börjar prassla i hörnen, killarna hittar en död katt och lamporna plötsligt slocknar - ja, då är det inte riktigt lika kul längre...

Den öde graven och andra spökhistorier av Dan Höjer

Spökhistorier kan man aldrig få nog av, i synnerhet inte så här i Halloween-tider! I den öde graven och andra spökhistorier har Dan Höjer samlat fyra härligt läskiga små rysare som nog kan få nackhåren att resa sig på yngre läsare.

En av spökhistorierna heter just Halloween. Den som framöver blir inbjuden under en "bus-eller godistur" kommer nog tänka sig för både en och två gånger innan han eller hon tackar ja efter att ha läst den. Inte heller kommer besök på kyrkogårdar eller i fängelsehålor kännas helt ofarliga...Med andra ord - härliga spökerier och söt-läskiga bilder av Jonna Björnstjerna.

Tusen gånger starkare av Christina Herrström

Tusen gånger starkare av Christina Herrström är egentligen en ungdomsroman och passar kanske bättre på min kollega Jennies blogg, Världens bästa bok, där hon tipsar om riktigt bra ungdomsböcker. Men efter att i går ha sett filmen som bygger på Herrströms bok måste jag bara blogga om både film och bok. Jag läste boken för några år sedan och tyckte att den var bra. Jag kommer ihåg att jag störde mig lite grann på att budskapet var lite övertydligt. Men den var som sagt bra. Och viktig. Filmen är ännu bättre. Den borde vara obligatorisk för alla elever och lärare i hela Sverige. Gärna i årskurs sex, även om bok och film utspelar sig i en nia, så att man kanske kan hejda något av den rollfördelning mellan tjejer och killar som fortfarande - år 2010 - verkar ganska vanlig på högstadiet.

Handling i korthet för er som inte redan vet: Berättarröst är den "osynliga" tjejen Signe. Utspelar sig i en helt vanlig högstadieklass. Killarna låter och tar plats, med lärarens goda minne. Tjejerna är tysta och står tillbaka, med några få undantag, de coola tjejerna. En ny tjej börjar i klassen, Saga. Hon har gott självförtroende och tar plats på ett alldeles självklart sett. Hon får lärarens uppdrag att få de andra tjejerna att också ta större plats, men när de väl börjar göra det blir det föga populärt bland lärarna - och killarna.

Filmen följer i stort sett boken och gör det som sagt mycket bra. De unga skådespelarna fyller bokens karaktärer med kött och blod och så starka känslor som man kanske bara har mellan tretton och sjutton. Alla är jätteduktiga men allra bäst är Julia Sporre som Saga, hon är fantastisk. Så jag säger bara, se filmen! Jag brukar inte applådera i biosalonger men när ungdomarna i salongen gjorde det, då kunde jag inte låta bli att hänga på.

Vill också tipsa om TV-serierna Glappet (1997) och Ebba & Didrik (1990) där Christina Herrström också stod för manus och Peter Schildt för regi, precis som i Tusen gånger starkare. Även här tycker jag att filmerna är bättre än böckerna. Båda lätt absurda, mycket roliga och lite sorgliga om familjeliv, kärlek och våndan med att bli stor.

Spårhunden 2010: VM-sommar av Magnus Ljunggren

Från och med i år delar Svenska Deckarakademin ut Spårhunden till årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Vann i år gjorde Magnus Ljunggren med VM-sommar. Priset firades med semlor till Ture Sventons ära!







Jag har inte läst VM-sommar men jag är väldigt förtjust i Ljunggrens serie Riddarskolan. Kompisarna Egon, Fiona och Urban går i riddarskola och de är tre mer eller mindre modiga barn som utmanar både vuxenvärlden, drakar och spöket Hemska Harald. Lättlästa, roliga och väldigt charmiga böcker som passar både för nybörjarläsaren och för högläsning.




Jag gillar även hans bok Hämnden som utspelar sig på istiden och handlar om Björnfrö som tillsammans med sex andra ungdomar ska utföra ett mandomsprov.

Så utifrån Ljunggrens andra böcker kan jag mycket väl tänka mig att VM-sommar är väl värd sitt pris!

Elsa & Julia av Eva Lindell och Bernard Huguet

Det har kommit en ny serie lättlästa böcker som heter Elsa & Julia.Hitintills har det kommit två delar, Sova nästan hela natten samt En vecka utan Julia, som skildrar vardagliga händelser i kompisarna Elsa och Julias liv. Hur ska det gå i skolan när bästa kompisen åker bort en vecka? Hur klarar man av att sova borta?

Böckerna vänder sig till barn som nyligen lärt sig läsa. Textmässigt är det ingen större skillnad mot andra böcker för nybörjarläsare men bildmässigt känns böckerna nyskapande, i synnerhet färgmässigt. Illustrationerna av Bernard Huguet går i dova, mättade färger på matt papper, långt ifrån det glättiga, färgsprakande jag ser när jag riktar blicken mot hyllan med lättlästa böcker. Min första reaktion är inte övervägande postiv, men elevernas nyfikna intresse för böckerna får mig att tänka om. Även barn behöver överraskas, av text och bild, och överraskade blev dom uppenbarligen (och även jag) av Lindell och Huguets böcker. Så jag ser fram emot att se mer av deras samarbete.

Spindelbarnen - Sam Frasers äventyr av Gudrun Wessnert

Inledningen till Spindelbarnen – Sam Frasers äventyr av Gudrun Wessnert får mig att tänka på Charles Dickens och Oliver Twist. Det är 1800-tal. En flicka, Samantha Fraser, kommer åkandes i en calesh, det är mitt i natten, regnet strilar. Slutmålet är Syster Elises barnhus för hittebarn och vanföra - ett stort gammalt hus, täckt av murgröna och vildvin. Innanför porten väntar två damer, systrarna Agatha Klopke och Inez Imperton, som möter Samantha med orden: Jaså, det är klumpfoten som anländer, samt den enögda fröken Pratt. Man inser snabbt att det inte kommer att bli några sötebrödsdagar för Samantha på barnhuset. Det står också klart att Klopke och Imperton inte driver barnhuset av någon slags omtanke om barnen och det är en tämligen ruggig berättelse som växer fram.

1800-talsrealismen, där barnhemsbarnen både får svälta, frysa och bli instängda i en mörk källare, blandas så småningom upp med både skräck och magi. Huset och framförallt källaren, visar sig ruva på allehanda hemskheter – en demon kallad Konungen av underjorden, silverskatter och människooffer. Det är också när magin kommer in, ungefär halvvägs in i boken, som det blir riktigt spännande. Kim W Anderssons svartvita teckningar förhöjer den kusliga känslan, de är nästan otäckare än själva texten. Spindelbarnen – Sam Frasers äventyr är ganska omfångsrik, 383 sidor och inte helt lättläst. Men för en god läsare som gillar rysliga berättelser är den ett perfekt alternativ.

Tora-lora-lej : Önskelistan av Åsa Karsin

Det lackar mot jul...Nja, kanske inte riktigt. Men när det väl är dags passar det bra att plocka fram Tora-lora-lej : Önskelistan av Åsa Karsin, perfekt för högläsning veckorna innan jul. Det är en mysig liten bok om små och stora funderingar hos Tora, 7 år. Allt ifrån vad hon ska önska sig i julklapp till sorgen över farfar som dör ett par dagar innan Lucia. För Tora finns det dessutom ingen högre önskan än att få vara Lucia, men lotten föll på Fanny som inte ens tycks bli glad över äran att få gå först i Luciatåget. Ja, det är inte alltid så lätt att vara sju år. Men med en familj som stöttar och en stor portion tur ordnar sig ändå allt till det bästa.

Nyckelbarnen av Sara Kadefors

Siri i Nyckelbarnen är förbannad. Riktigt, riktigt förbannad. Och i stället för att rikta ilskan inåt som så många flickor gör, i verkligheten och i ungdomsböcker, riktar hon ilskan mot det mål där den hör hemma, vuxenvärlden. För runt om Siri och hennes vänner Leo och Linn dräller det av fega vuxna som håller varandra bakom ryggen, slätar över och inte tar sitt ansvar. Jag kommer att tänka på Tusen gånger starkare av Christina Herrström, men i Nyckelbarnen är upprorsmakarna något yngre, 10-11 år.

Den utlösande faktorn för det uppror som efter ett tag går över styr är läraren Maggan, som pga personliga problen inte riktigt klarar av sin lärarroll. Hon skriker och suckar, himlar med ögonen och utser syndabockar med en aldrig sinande frenesi. När rektorn tar Maggans parti kokar det över för Siri - nu är det krig! Siris civilkurage går till slut över i något som kan liknas vid civil olydnad och hon börjar tappa greppet om tillvaron. Det är mycket som håller på att gå sönder i Siris liv...Det jag gillas med Nyckelbarnen är att Sara Kadefors inte direkt stryker någon medhårs med boken. Det är blod, svett och tårar - och väldigt mycket känslor!