Doftande böcker och luktlösa appar

Så har då en av de första barnboks-applikationerna för Ipad sett dagens ljus. På Rabén & Sjögrens hemsida läser jag att förlaget inom kort kommer att börja sälja en Megakille-app. Med appen kan man spela, pyssla, utforska och interagera med superhjälten Melker Jonson från böckerna om Megakillen av Martin Olczak och Anna Sandler. Appen innehåller ett spel och fem pyssel och erbjuder provläsning av alla sju böcker som hitintills kommit ut i serien. Tanken verkar vara att fler spel ska kunna läggas till efterhand. Man kan ju bara gissa att det kommer att bli slagsmål om Paddan i de fall en sådan finns i familjen! Men varför inte erbjuda hela böcker till läsning...

Rabén & Sjögren lanserar samtidigt - tro det eller ej - en bok! Den heter Det är en bok! av Lane Smith, som beskrivs så här: "... en bilderbok som tar parti för boken -raka motsatsen till Ipad. I huvudrollerna finns den stora, bokälskande apan som utsätts för åsnans envisa frågor om vad man kan använda en bok till. Musen sufflerar apan, och åsnan sugs snart in i bokens värld ... Precis så som både vuxna och barn kan fascineras av att läsa! Ja, man kan ladda mobilen full med appar och andra upplevelsefinesser, men via tekniken kan man aldrig läsa boken med alla sina sinnen. Det är en särskild känsla att öppna en ny pappers- och tryckfärgsdoftande bok, att försiktigt bända upp pärmarna, att kunna vika ett hundöra på särskilda ställen i boken…" Jag kan bara hålla med!

Odysseus resa av Thomas Danielsson

I den strida ström av böcker om spöken, vampyrer och varulvar är det riktigt skönt men en gammal klassisk äventyrsberättelse. 1987 skrev Thomas Danielsson Expedition Odysseus, med illustrationer av Tord Nygren. Nu har den kommit i en ny upplaga, med nytt namn - Odysseus resa - och med delvis omarbetad text. Illustrationerna är fortfarande av Tord Nygren, men nu i färg.

Danielsson har gjort en egen tolkning av valda delar av Odysséen och berättelsen blir inte mindre läskig när den inte längre är på hexameter, snarare tvärtom. Det frasar när Polyfemos får en glödande påle i ögat, skepp krossas av väldiga stenblock och i dödsriket glider vålnader fram, i mänsklig gestalt men genomskinliga och odjuret Skylla krossar männen mellan sina käftar. Boken passar kanske därför bäst för lite äldre barn. Förhoppningsvis kan Odysseus resa få en ny generation barn att upptäcka antikens sagor och kanske, när tiden är mogen, även våga sig på orginalet.

Berättelsen om Matt Surrington

För ett tag sedan skrev jag om min upplevda brist på roliga mellanåldersböcker. Nu har jag läst en ganska rolig bok, av samma författare som förekom i det inlägget, nämligen Andy Stanton.

Stantons Berättelsen om Matt Surrington lockar fram ett och annat leende och jag känner på mig att i synnerhet killar på så där 8-9 år kommer att gilla historien om Matt. Han är en helt normal 10-årig pojke - förutom att han kan förvandla sig till en fluga. Inte vid första, andra eller ens tredje försöket, men när det verkligen gäller liv eller död, då sker förvandlingen sekundsnabbt! I ett utsatt läge, inlåst i en källare av två grymma tjuvar, tillsammans med ärkefienden Ananas Johnson, ja då kommer Matts förmåga väl till pass. Slutet gott allting gott - tjuvarna i finkan och Matt får en vän! Trivsam och stärkande läsning för dem som känner sig utanför.

Boken är utgiven av Argasso förlag och känns som en ganska typisk Argassobok i genren "roliga böcker med ett stänk av Roald Dahl".

Kärlek, kyssar och rekord av Moni Nilsson

Nu har jag läst tredje delen om Semlan och Gordon av Moni Nilsson, Kärlek, kyssar och rekord och det är lika mysig läsning som de första två delarna.

I den här boken fyller både Semlan och Gordon 13 år och att bli tonåring är för Semlan både skrämmande och hisnande spännande. Hon provar på skillnaden att kyssa bästa kompisen (Gordon - som hon dock älskar) och den hon är kär i (Lino) och det är väl en erfarenhet så god som någon! Semlan får också insikten att ingenting någonsin blir som man tänkt sig och att man därför inte bör lägga för mycket tid på att oroa sig. Det kan ju också vara ett bra förhållningssätt att ha med sig in i vuxenlivet.

Så Semlan fortsätter att ha ett rätt ok liv, trots skilsmässa och vuxna som inte alltid beter sig så vuxet. Har man en riktigt god vän så klarar man det mesta! Och som Ted Gärdestad sjöng - "det finns tid till försoning innan dagen är förbi" - tack vare Semlan får hennes pappa kontakt med sin pappa och farmor och farfar sluter fred efter många, många år. Så det är en företagsam och orädd ung dam vi har att göra med! Heja Semlan!

Legenden om Tann : Skogsflickan av Niklas Krog

För några år sedan kom boken Tanarog, av Niklas Krog. Jag tyckte bra om den boken och har längre undrat varför det aldrig kom någon uppföljare. Men nu är den här - i form av en serie: Legenden om Tann. Tanarog är dvärg och bor tillsammans med de andra dvärgarna i stora salar, djupt inne i Randbergen. I första boken om Tanarog tog han mod till sig och lämnade bergshålan. I skogen träffade han en ek, Bladhus och tillsammans bekämpade de ett våldsamt odjur, Besten.

I Legenden om Tann : Skogsflickan fortsätter kampen mot Besten, fast den här gången tillsammans med skogsflickan Aina. Det här gör boken lite tråkig, tycker jag. Dels uppehåller sig Krog mycket vid vad som hände i den första boken och har man läst den tidigare känns det nästan som att läsa Tanarog en gång till. Dessutom blir kampen mot Besten lite av en upprepning av kampen i Tanarog. Men samtidigt är boken spännande, i synnerhet andra halvan av boken och jag tror säkert att serien kommer att hitta sina läsare. Men varför ser Tanarog ut som en liten gubbe på bilderna?

Det har även kommit en andra del i serien : Bestens håla. Utan att ha läst boken kan man nog utgå ifrån att kampen mot Besten fortsätter. Ska Tann och Aina en gång för alla besegra Besten? Det hoppas jag, så att de i stället kan få slåss mot nya farligheter.

Zombieboken av Andreas Palmaer och Peter Bergting

Jag har inte sett många Zombie-filmer, den enda jag kan komma på är Dawn of the dead. När jag såg den fick jag mig några goda skratt. Nästan lika roligt är det att läsa Zombieboken av Andreas Palmaer och Peter Bergting. I den får man lära sig ett och annat matnyttigt om zombies, t.ex. att de ofta är klädda i trasiga, blommiga klänningar? Att dom gurglar i stället för att prata, troligtvis pga att halsen är helt rutten och att de gärna tuggar i sig ett öra eller finger. Boken är mycket lättläst och jag är övertygad om att den kommer att uppskattas långt ner i åldrarna. Av samma författare finns även Varulvsboken.

I dag är det för övrigt fantasyfest på Varbergs bibliotek. Undrar om det inte får bli en zombie-fest nästa gång!?

Turbo och skräcknatten av Ulf Sindt

Mera spökerier! Turbo är för mig en stor favorit. Jag gillar verkligen Turbo, som kallas så för att han kan springa så fort, och hans kompisar Simon och Olle. De är så där härligt kaxiga som man får lov att vara när man går i fyran, men de är inte heller rädda för att visa att man inte alltid måste vara så himla modig.

I Turbo och skräcknatten berättar Turbo om hur det var den där dagen i januari när de tre bestämde sig för att gå ner och kolla i skolans källare. Till en början känns det ganska spännande, men när råttorna börjar prassla i hörnen, killarna hittar en död katt och lamporna plötsligt slocknar - ja, då är det inte riktigt lika kul längre...

Den öde graven och andra spökhistorier av Dan Höjer

Spökhistorier kan man aldrig få nog av, i synnerhet inte så här i Halloween-tider! I den öde graven och andra spökhistorier har Dan Höjer samlat fyra härligt läskiga små rysare som nog kan få nackhåren att resa sig på yngre läsare.

En av spökhistorierna heter just Halloween. Den som framöver blir inbjuden under en "bus-eller godistur" kommer nog tänka sig för både en och två gånger innan han eller hon tackar ja efter att ha läst den. Inte heller kommer besök på kyrkogårdar eller i fängelsehålor kännas helt ofarliga...Med andra ord - härliga spökerier och söt-läskiga bilder av Jonna Björnstjerna.

Tusen gånger starkare av Christina Herrström

Tusen gånger starkare av Christina Herrström är egentligen en ungdomsroman och passar kanske bättre på min kollega Jennies blogg, Världens bästa bok, där hon tipsar om riktigt bra ungdomsböcker. Men efter att i går ha sett filmen som bygger på Herrströms bok måste jag bara blogga om både film och bok. Jag läste boken för några år sedan och tyckte att den var bra. Jag kommer ihåg att jag störde mig lite grann på att budskapet var lite övertydligt. Men den var som sagt bra. Och viktig. Filmen är ännu bättre. Den borde vara obligatorisk för alla elever och lärare i hela Sverige. Gärna i årskurs sex, även om bok och film utspelar sig i en nia, så att man kanske kan hejda något av den rollfördelning mellan tjejer och killar som fortfarande - år 2010 - verkar ganska vanlig på högstadiet.

Handling i korthet för er som inte redan vet: Berättarröst är den "osynliga" tjejen Signe. Utspelar sig i en helt vanlig högstadieklass. Killarna låter och tar plats, med lärarens goda minne. Tjejerna är tysta och står tillbaka, med några få undantag, de coola tjejerna. En ny tjej börjar i klassen, Saga. Hon har gott självförtroende och tar plats på ett alldeles självklart sett. Hon får lärarens uppdrag att få de andra tjejerna att också ta större plats, men när de väl börjar göra det blir det föga populärt bland lärarna - och killarna.

Filmen följer i stort sett boken och gör det som sagt mycket bra. De unga skådespelarna fyller bokens karaktärer med kött och blod och så starka känslor som man kanske bara har mellan tretton och sjutton. Alla är jätteduktiga men allra bäst är Julia Sporre som Saga, hon är fantastisk. Så jag säger bara, se filmen! Jag brukar inte applådera i biosalonger men när ungdomarna i salongen gjorde det, då kunde jag inte låta bli att hänga på.

Vill också tipsa om TV-serierna Glappet (1997) och Ebba & Didrik (1990) där Christina Herrström också stod för manus och Peter Schildt för regi, precis som i Tusen gånger starkare. Även här tycker jag att filmerna är bättre än böckerna. Båda lätt absurda, mycket roliga och lite sorgliga om familjeliv, kärlek och våndan med att bli stor.

Spårhunden 2010: VM-sommar av Magnus Ljunggren

Från och med i år delar Svenska Deckarakademin ut Spårhunden till årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Vann i år gjorde Magnus Ljunggren med VM-sommar. Priset firades med semlor till Ture Sventons ära!







Jag har inte läst VM-sommar men jag är väldigt förtjust i Ljunggrens serie Riddarskolan. Kompisarna Egon, Fiona och Urban går i riddarskola och de är tre mer eller mindre modiga barn som utmanar både vuxenvärlden, drakar och spöket Hemska Harald. Lättlästa, roliga och väldigt charmiga böcker som passar både för nybörjarläsaren och för högläsning.




Jag gillar även hans bok Hämnden som utspelar sig på istiden och handlar om Björnfrö som tillsammans med sex andra ungdomar ska utföra ett mandomsprov.

Så utifrån Ljunggrens andra böcker kan jag mycket väl tänka mig att VM-sommar är väl värd sitt pris!