måndag 24 januari 2011

Gungbrädan av Timo Parvela

Gungbrädan av Timo Parvela är en bok som jag inte riktigt vet vad jag tycker om. Jag gillar bilderna av Virpi Talvitie, som har lite av Van Gogh över sig, men texten är lite för högtravande och sentimental för att riktigt passa mig. Men jag kan tänka mig att boken skulle kunna passa bra när en skola t.ex. ska ha Likabehandlingsdag, då den handlar om utanförskap och fördomar på ett mycket fantasifullt sätt.

Den lilla björnen Pi sitter ensam i ena änden av en gungbräda och väntar på att någon ska komma och gunga med honom, samtidigt som han är lite rädd för att någon faktiskt ska göra just det. Han ger sig i väg ut i världen och möter diverse fantasifulla figurer som lär honom ett och annat om gungandets ädla konst och andra livsvisdomar. Boken belönades med Finlandia Junior Prize 2006.


Nu i januari är Parvela tillbaka med en ny barnbok på svenska, Karusellen, som tar upp ett annat viktigt ämne - vikten av att barn får tid med sina föräldrar.

fredag 21 januari 2011

Barnens romanpris 2011!
Här kommer ett tips till alla er som arbetar mycket med läsning och diskussioner kring böcker ute på skolor runt om i landet. Ta chansen att just din/er skola blir utsedd till årets Bokskola. Blir den det får fem elever ur årskurs 6 vara med och läsa och diskutera och välja vem som ska få Barnens Romanpris 2011. Förra årets diskussioner med elever från Rambodalsskolan i Norrköping var mycket underhållande och vi vuxna har mycket att lära av hur barn diskuterar böcker - prestigelöst, intelligent och med mycket glädje!

Läs mer på Barnens romanpris hemsida och anmäl din skola! Men det brinner i knutarna. Sista anmälningsdag är 28/1.

Här kan ni läsa vad jag skrev om Barnens romanpris 2010.

Mjau! av Natalia Batista








Det dräller det ju inte precis av manga för riktigt små barn. Natalia Batistas fyra böcker om kattungarna Ville och Vanilj är nog ganska unika på den svenska bokmarknaden och riktigt mysiga. Jag kan tänka mig att flickor på så där 8-9 år kommer att älska serien Mjau! eller kanske redan gör det.

Ville är en ouppfostrad hittekatt som får flytta hem till Vanilj och hennes matte. Vanilj är en riktig innekatt, lite fin i kanten, men fascineras samtidigt av Ville och världen utanför, som hon får ta del av genom hans berättelser. En dag får hon tom komma ut och lukta på blommoerna! Böckerna handlar mycket om vänskapen mellan de två mycket mänskliga kattungarna. I tredje boken får de en ny liten kompis, den familjelösa musen Mini och i bok fyra är det en sorgsen "skadeskjuten" skata, dock inte helt pålitlig, som flyttar in.

Det är inte helt konfliktfritt, men mest gulligt och riktigt roande att följa busfröet Ville och kattflicksöta Vanilj på deras äventyr både inne och ute.
Natalia Batista håller även kurser i mangatecknande på t.ex bibliotek. Det kanske vore nåt?

måndag 3 januari 2011

Doftande böcker och luktlösa appar

Så har då en av de första barnboks-applikationerna för Ipad sett dagens ljus. På Rabén & Sjögrens hemsida läser jag att förlaget inom kort kommer att börja sälja en Megakille-app. Med appen kan man spela, pyssla, utforska och interagera med superhjälten Melker Jonson från böckerna om Megakillen av Martin Olczak och Anna Sandler. Appen innehåller ett spel och fem pyssel och erbjuder provläsning av alla sju böcker som hitintills kommit ut i serien. Tanken verkar vara att fler spel ska kunna läggas till efterhand. Man kan ju bara gissa att det kommer att bli slagsmål om Paddan i de fall en sådan finns i familjen! Men varför inte erbjuda hela böcker till läsning...

Rabén & Sjögren lanserar samtidigt - tro det eller ej - en bok! Den heter Det är en bok! av Lane Smith, som beskrivs så här: "... en bilderbok som tar parti för boken -raka motsatsen till Ipad. I huvudrollerna finns den stora, bokälskande apan som utsätts för åsnans envisa frågor om vad man kan använda en bok till. Musen sufflerar apan, och åsnan sugs snart in i bokens värld ... Precis så som både vuxna och barn kan fascineras av att läsa! Ja, man kan ladda mobilen full med appar och andra upplevelsefinesser, men via tekniken kan man aldrig läsa boken med alla sina sinnen. Det är en särskild känsla att öppna en ny pappers- och tryckfärgsdoftande bok, att försiktigt bända upp pärmarna, att kunna vika ett hundöra på särskilda ställen i boken…" Jag kan bara hålla med!